Gah!

Är återigen inne i en period då jag knappt hinner leva. Har tenta på fredag och måste läsa igenom massa artiklar innan dess. Kursstart igår i ett ämne som vi har tenta på nästa fredag. Vi kommer bara ha tre föreläsningar så egentligen skulle jag behöva börja plugga till den tentan redan nu. Men att läsa två ämnen samtidigt går nog inte så bra för mig tror jag så jag orkar inte ens försöka. Har dessutom examination i kariesregistrering på torsdag som kan vara bra att förbedera sig på. Imorgon är det patientdags vilket innebär att jag garanterat inte kommer sluta före kl 17. Puh blir matt redan nu av att tänka på det, hatar när vi slutar skolan efter 16.

Har 1000 smågrejer som måste fixas som jag skjutit åt sidan allt för länge. Ex ett besök på apoteket, skicka tillbaka ett paket med kläder, diska disken som jag lovade Linus att jag skulle diska redan i helgen.

Och som pricken över i har jag prestationskrav över att bara vara. Jag vill orka laga mat och hålla ordning här hemma. Jag vill orka träna varje dag efter skolan och ändå ha energi att plugga när jag kommer hem. Jag vill ha energi att efter mat, träning, plugg och städning ha ork att hitta på nått kul med mina vänner som jag älskar men som jag aldrig hinner vara med eller ens ringa på fritiden (ett ständigt dåligt samvete som hänger över mig). Jag vill kunna spara undan massa pengar så att jag kan resa om jag vill. Jag vill vara disiplinerad nog att orka ta tag i mig själv på alla plan.

Men sanningen är denna, att ända sen vi kom tillbaka hit till Umeå efter sommaren (ca 4veckor sen) har Linus fått göra i stort sett allt på hemmafronten. Han städar, diskar, slänger sopor, tvättar, lagar nästan all mat, gullar med mig, åker på träning, fixar kvällsmat, plockar undan kläder och skräp och har dessutom hela tiden hållt i sitt programs nollning.  Och jag bara sitter i sängen, soffan eller framför datorn och gör i-n-g-e-n-t-i-n-g. Det enda jag orkar med är att gå till skolan, göra det jag ska och sen eventuellt plugga en timme, max, på kvällen.

Hoppas att detta bara är en fas som går över snart för jag håller på att bli knäpp. Har väl aldrig vart så här annars?!

Nå det var ett deppigt inlägg om en utmattad tjej. Återkommer när solen lyser upp mitt inre igen.

Kommentarer
Postat av: Kristina

Varför är den här hösten så tuff? Den skulle ju bli den bästa hösten ever!

2011-09-27 @ 21:45:01
Postat av: Ida

Alla kan inte alltid vara på topp, du är ju alltid annars världens solståle så du får vara lite nere och deppig, det kommer lösa sig :) Men jag förstår precis hur du känner dig, det är bara att kämpa på så kommer det bli bättre snart! Kramar från Stockholmaren

2011-09-28 @ 11:20:03

Säg vad du tycker här:

Du kallas?:
Remember me?

Mail: (syns inte)

Din blogg:

Låt höra!:

Trackback
RSS 2.0