Sen ett tack till killen jag sprang med ett tag. Vi båda hade det sjuk jobbigt vid götaälv bron då vi fick kramp. Men då pushade vi varandra till att fortsätta springa till, upp och ner för avenyn och lite till. Sen hade han lite mer kraft än mig och vi sa hej då. Efter det gick jag mest. Men utan hans trevliga sällskap hade jag nog haft det tungt de sista 6 km istället för de sista 3-4.