Strandpromenaden

 
Igår hade Linus glömt sin matlåda så när jag ändå skulle in till stan för att lämna den passade jag på att ta en promenad längs med älven. Så underbart vackert denna årstiden (=inga mygg) och så där härligt krispigt i luften men ändå varmt och behagligt.Tog massa bilder för jag älskar att ha bilder från sånna här dagar att titta på i januari när det är som kallast och mörkast. Idag regnar det dock så då får jag hålla mig inne och se vad jag kan hitta på här hemma.
 
 

Göteborg

Just nu befinner sig jag och Harry i Göteborg. Vi njuter av vädret som bjuder på mellan 25-30 grader, sol och ljumma vindar. På kvällarna blir det mågot mer behagligt med 20-25 grader. Bor i Onsala och spenderar dagarna med att träffa tjockasläkten. Idag ska vi shoppa :-))) 











Harry boy




Magdalena tog så här fina bilder på Harry i helgen. Gullisen!

Börjar vakna till liv






Nu börjar mini vara mer och mer vaken varje dag. Är så mysigt att bara sitta och stirra in i varandras ögon. Man ser också att han börjar följa saker och oss med blicken. Kul! 


Tänkarn




Trötter

Denna lilla herre bara sover och sover! 





"Sunil"

Den 23/4 kl 11.02 fick vi äntligen träffa "Sunil". Ett stycke 4140 g och 52,5cm perfekt bebis. 

Allt gick fort och 8h efter den första värken valde han att kika ut. 

Nu har vi vart hemma två dygn och börjar ha koll på varandra. För varje timme som går känns det som att vi lär känna honom och hans signaler bättre. 






10 år

Nu i mitten på april firade vi att vi hängt ihop i TIO år. Hurra för oss! Från två små pluttisar på gymnasiet till två "vuxna" personer med jobb, hus och snart ett barn. 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

 
 

Lyssna och lär av mig!

6 dagar över tiden idag. Känns som att veckan har gått jättefort. Jag har inte alls upplevt det som jobbigt att gå över tiden utan njuter mest över varje dag jag och Linus får där det bara är vi två. Det förändras ju snart för alltid så vi försöker mysa så mycket vi bara kan de här sista dagarna.
 
Många sa innan att gå över tiden är bland det värsta de vart med om psykiskt. Jag har därför vart ganska nervös ju närmare bf jag kommit. Men som sagt när bf kom och gick så har jag inte alls tyckt att det vart jobbigt. Mest tungt för kroppen, men är ju ledig så kan vila mycket.
 
Det som är sjuuuuk jobbigt däremot och som jag nu måste ta upp och säga en gång för alla: Man frågar inte en höggravid "Har bebis kommit ännu?", "Är bebis på gång?", "Nu tycker jag att bebisen får ta och komma!"! SÅ JÄVLA JOBBIGT!! Spec när folk, både kända och okända, börjar fråga redan 2-3 veckor före (!) beräknad födsel. Förstår att det inte är för att vara elak man frågar, utan för att man bryr sig. Men när man får fråga minst 4ggr/dag (är helt seriös! vissa dagar upp till 7ggr) så blir man så less. Detta håller alla jag känner som vart eller är gravida med om. DET. ÄR. SÅ. JOBBIGT! Hör ni det??
 
Varför känner folk att det är så viktigt och anser sig ha rätten att veta precis när bebis kommer? Har jag inte uppdaterat instagram, snapchat eller facebook på en eller två dagar börjar alla fråga direkt eller säger när dom ser mig nästa gång "Jaha nä vettu jag tänkte när det blev så tyst på instagram att nu är hon inne på bb! Men tydligen inte då :))))))" Den kommentaren klarar jag mig också utan tack. Tids nog lär väl alla som jag känner ändå få reda på att ungen kommit ut?! eller? Annars kanske vi inte känner varandra så bra? Man måste inte veta prick den dagen och minuten det sker. Som att det viktigaste jag har att tänka på just nu är att sitta och hålla folk uppdaterade och inte att förbereda mig på att faktiskt få barnet.
 
Haha jag som annars är en rätt hetsig person har bävat inför att vara gravid just för att man hör om så många som blir så instabila av alla hormoner. Men jag har vart lugnet själv under graviditeten. Vi har konstaterat att rent humörmässigt har detta vart bästa perioden av vårt 10 år långa förhållande. Har tagit det mesta med en klackspark och haft kanske 2 riktiga gråtattacker under 9 månader och de har utlösts av skrattanfall som övergått i gråt, så inte negativa känslor egentligen.
 
Men....
 
Dessa frågor får det att brinna i mig. Så nu vet ni hur ni ska hantera en gravid kvinna i fortsättningen.
 
Kan också lägga till att man absolut inte behöver kommentera varje gång man träffar en gravid hur hon ser ut. "Oj nu är du stor!" "Du är inte alls så stor!" "Men noooog växer du allt!" "OJOJOJ nu måste det vara nära?" och värsta: "Är du säker på att det inte är två höhöhöhöööööö?" Fråga istället Hur mår du? Hur går det? eller prata om nått annat. Utseendet är man ändå så väldigt medveten om och nojar över varje dag. För tyvärr har varken jag eller många andra kunnat slappna av i att vara gravida för att samhällsidealen är så djupt inpräntade i en. Ångest för varje kg upp och för varje kommentar av andra om att de minsann bara gick upp 6-8 kg. "Fattar inte de som går upp mer?! Måste ha med kosten att göra! Är viktigt att man rör på sig och är aktiv så blir det inte så mycket".  Käft!
 
Även om du inte träffat mig på länge och känner att du vill säga nått om graviditeten för att det är sååå viktigt för mig att få veta vad just DU tycker om den, så träffar jag massa folk varje dag som inte sett mig på länge som känner precis som du. Att det hen har att säga är nått jag bara MÅSTE höra. Du kan räkna med att ALLA jag träffar på en dag kommenterar att jag är gravid och hur jag ser ut. Jag är inte längre Lovisa, jag är bara gravid.
 
Oj vad argt inlägg. Är inte så arg egentligen men när jag började skriva bara det flödade ut. Haha. Detta är typ de enda två sakerna jag stör mig på av hela graviditeten. Annars som sagt tar vi det lugnt och myser mest hela tiden här hemma och känner oss båda väldigt lugna och förväntansfulla över det som komma skall. Vi är inställda på att det kommer gå en vecka till och att vi blir igångsatta så allt före det är en bonus.
 
Nu är det sol ute så jag ska gå och sätta mig på altanen och sola och vänta på att Linus kommer med lunch.
 
 
 Hoppas på några fräknar
 
 
 
 

Får man vara ytlig?

Får väl börja med att utseende är inte allt, insidan är viktigare, vem bryr sig egentligen, osv osv.. Ni vet det. Jag vet det!
 
Men.
 
Alltså efter man vart gravid uppskattar man sitt forna jag sååå mycket mer än vad man gjorde då. Har alltid vart och känt mig stor. Men nu när man är enorm sätts det i perspektiv. Längtar så efter att kunna känna mig smidig igen. Att kunna gå en promenad (foglossningen säger nej nej just nu), träna och framför allt SPRINGA.
 
Huuuur jag saknar att springa! Blir nog ett nytt Göteborgsvarv tidigare än jag tänkt mig. Sa ju efter förra årets varv att det var det sista på minst 10 år men nu känns det som att jag vill springa det igen snart, helst nu!
 
Bästa motivationen för mig är inte att sitta och titta på kändisar och Victoria's secret modeller utan gamla bilder på mig själv. Då ser och vet jag ju att det faktiskt är resultat som är möjliga att uppnå för mig.
 
Men lugn bara lugn. Kommer inte att bli galen och hårdträna nu direkt ungen är ute för jag är ganska säker på att man har annat att tänka på så här i början :) Men jag kommer ha ett långsiktigt mål om att så småningom komma i form igen. Börjar väl med promenader med barnvagnen och gymmet när/om jag orkar och kan så får jag se hur det känns framöver.
 
 
 

Fattar inte att jag sett ut så här och att jag vart så smidig? Ska aldrig mer klaga på min ogravida kropp! (Vi vet alla att det var en lögn!)
 
 
Snart ett minne blott
 
 
 
 

Ingen bebis ännu

Puh det här med att bara gå hemma och vänta är ingen hit. Man får endel saker gjorda får jag medge men mest sitter man bara och funderar på om prick allt man känner i kroppen är ett tecken på att det har satt igång.
 
"Oh nu kliar det på magen, kan det vara dags?"
 
"Värst vad det kurrar i magen... ÄR det dags?"
 
"Aj nu tycker jag nog att det kändes som att det sparkar mer än vanligt. ÄR DET DAGS?!"
 
Två bilder från veckan som gått så ni får se magens status. Börjar bli svullen i ansiktet nu vilket barnmorskan sa att man blir när det närmar sig. Så förhoppningsvis är det inte allt för länge kvar!
 
 
 
 
 
 

Tårta

 
Så här blev årets tårta förresten. Lite bättre än "kattsandslådan" från förra året med fortfarande långt från prefektion. Dock godaste jag gjort tror jag. Fyllde ett lager vaniljkräm och ett lager med jordgubboch rabarber som jag kokade ihop med lite socker. Vart syrligt och gott.
 

Frukost

 
Mmmm!
 
Frukost är verkligen en hata/älska grej för mig. På veckorna när man jobbar har jag så svårt att få i mig mat. Måste vara vaken i minst en timme innan jag kan äta för annars bara växer det i munnen på mig. Är så sjukt osugen på allt och vet aldrig vad jag ska äta.
 
På helgen däremot är det helt tvärt om. Då är jag frukostqueen. More is more!
 
Kan gå upp och sen hålla på i timmar och förbereda. Äggröra, smoothies, chiapudding, baka bröd, göra egen granola, fruktfat, eggs benedict, steka pannkakor, koka gröt, pressa juicer. You name it och jag gör det! Sen väcker jag Linus och vi sitter länge tillsammans i köket eller framför tv:n och bara njuter.
 
Vi har också mer än gärna gäster just på helgfrukosten. När vi bodde i Umeå var det mer standard än undantag att det var någon med oss när vi åt helgfrukostarna. Så mysigt att börja dagen med lyxig frulle och umgänge. Sen har man liksom hela dagen kvar ändå.
 
Här får ni er lite inspiration.
 
 

For your information

Redo med intresseklubbens anteckningsblock?? 3...2...1... börja anteckna följande myyycket intressanta information.
 
Är just nu föräldraledig i väntan på bébé så jag har helt plötsligt massvis med tid över att göra sånt jag tycker är kul. T.ex. fota, experimentera med mat, baka, fota och nu även blogga. Har t.o.m. kunnat träna några gånger!! Så idag är målet att rota fram min gamla systemkamera, hitta laddaren som är spårlöst borta och fota lite bättre och roligare bilder. Visst går mobilbilder an ibland med blir för tråkigt i längden.
 
Har ett (för en gravid iaf) tungt och socialt krävande jobb så så länge jag har jobbat har dagarna utanför jobbet handlat om att se till att få i sig mat innan jag däckat i säng varje eftermiddag. Har knappt haft ork till att göra nått eller träffa nån överhuvud taget.  En normal dag har jag ca 8 patienter. De tycker oftast inte att det är allt för kul att besöka mig, helt förståeligt, så jag måste försöka kompensera upp min otrevliga behandlig av deras mun med att vara trevlig, pigg och glad så att de ändå känner att de blir bra omhändertagna. Detta tar mer energi än man kan tro. Att alltid vara på topp. Därför har det sociala på privata sidan fått lida senaste tiden. Sen är det fysiskt tungt också att sitta böjd över någon och jobba statiskt. Spec när man har en växande mage som hela tiden gör att det blir svårare och svårare att komma åt. Var rätt slut i kroppen sista veckan jag jobbade.
 
MEN nu är jag ledig iaf och det är helt perfekt för mig. Har 1-2 aktiviteter per dag som jag planerar och resten vilar jag eller gör sånt som är kul och som jag känner att jag orkar. Idag ska vi t.ex in till banken, käka lunch på stan och sen kommer Hanna förbi på eftermiddagen. Orkar jag nått mer har jag tänkt baka för... JAG FYLLER ÅR PÅ MÅNDAG!!!! (Har dock bakat sedan tidigare så jag har lite nödfika i frysen och så har jag köpt in kakor så jag inte ska stå utan om jag inte orkar baka.)
 
Förra årets födelsedagsfika.
 
Hahaha tårtan alltså.. ser ut som en blomlåda. Jag har sagt det förut och säger det igen bakar gott men fasen inte fint. Har noll känsla för uppläggning och dekoration av mina bakverk. Ett gott försöka iaf.
 
Så här fina grejer har jag på mig på jobbet. Piggar upp vem som helst en grå dag.
 
 

Oh and by the way

Vi väntar barn...
 
 
Vi är beräknade till den 16 april så det är alltså 9 dagar kvar. Meeen med min tur (otur) kommer jag väl gå över tiden så räkna inte med att få se bebis förrens slutet av april.
 
 
 
 

Lovisa heter jag. Född -88 och bor i Kalix, som är den stad som ligger längst norrut av alla svenska kuststäder. Jag skriver denna blogg som en dagbok för att ha fina minnen att se tillbaka på i framtiden. Älskar att baka, laga mat och på senare år även att träna.
RSS 2.0