Mammas blommor

Idag tränade jag och Sofie direkt efter jobbet. La fokus på magen med 2 olika sorters situps, plankan och sidoplanka. Varvade med två övningar för triceps så jag får bort gäddhänget när jag ändå var igång. På vägen hem fårn kalix plockade jag upp Anna så vi kunde ta en kortare runda här i byn. Blev samma som jag sprang igår men i lite lugnare tempo. 
 
Efter det har jag lagat middag och städat så det ska vara fint när mamma och pappa kommer hem. Dom har vart borta i nästan 2 veckor nu. Dom har 'husvagnat' i norra Norge och sett vackra vyer och en flock med ca 100 delfiner. Coolt.
 
Lovade mamma att vattna blommorna när hon var borta. Egentligen hade jag inget val, hon frågade inte ens om jag kunde utföra syslan utan sa innan dom åkte: 'Lovisa, om blommorna är döda när jag kommer hem kan du packa dina saker och leta annat boende på en gång. Jag menar det! Om eeeen enda blomma är död p.g.a uttorkning så.....' Sen spände hon mördarblicken i mig och jag förstog vad hon menade, typ: ..så dör du med! Tur det har regnat hela veckan så jag inte behövt oroa mig för uttorkning. Men lite nervös är jag för hennes hemkomst. ;)
 
Haha vet inte om jag berättat om mamma och hennes blommor. Är det nån enda sak hon kan offra sina barns liv för så är det blommorna. Typ när man var liten och spelade fotboll i trädgården och man råkades skjuta på nån blomma. Ojojoj you don't even know guuurl! Med åren har det bara blivit mer och mer blommor i trädgården och så sprider hon ut dom över allt så tillslut kunde man inte ha några bollar att leka med för det vart alltid att man träffade blommorna och då kunde man känna hur mörkret växte kring en då man blev dödsmärkt med hennes blick. Hon blir ungefär som Gandalf i detta klippet:
 
 
Nån gång har jag ramlat över en blomkruka då jag gick baklänges och pratade med henne. Just innan jag gick in i krukan fick jag mördarblicken på mig och det första hon sa när jag ramlat. 'Hade krukan gått sönder....' (Återigen ni kan säkert föreställa er hur hon skulle avslutat.) Inte typ åhh gumman hur gick det? lever du? fick du ont? Jag hade värsta blåmärket flera dagar men neeeej neeej blommorna i första hand. Inte som att jag gick på dom med flit precis. Haha.
 
Hon är så go min mamma.

Kommentarer

Säg vad du tycker här:

Du kallas?:
Remember me?

Mail: (syns inte)

Din blogg:

Låt höra!:

Trackback
RSS 2.0