Idag hade vi 2 timmars lunchrast. Då passade vi på att gå ner till blodcentralen och anmälde oss som blodgivare. Enkelt sätt att hjälpa till. Jag som är sprut och nålrädd ser detta som en utmaning och det jag får utstå under några sekunder just före sticket kan jag mer än gärna ta om det kan hjälpa till att rädda liv.

Har folk i min närhet som lever tack vara blodgivare så det känns ganska självklart att bli det själv. Det man kan fråga sig är varför jag inte blivit det tidigare bara. Men bättre sent än aldrig som man brukar säga. Så nu är det bara att hålla tummarna för att mitt blod blir godkänt så får jag lämna första gången om två veckor.

Jag vill uppmana alla, som kan, att göra detta. Det tar inte nå mycke tid, det kostar inte, du får hjälpa andra, man får lite fika och en pressent. Så do it!