En dikt jag skrev medans Sofie jobbade på en patient. När hon gör så kallade depurationer på dem kan jag inte assistera så då får jag sitta i 40 min och glo in i väggen. Men idag kände jag hur min poetiska ådra började pulsera. 'Jag ska skriva dikter' tänkte jag. Och sagt och gjort här är en av dem:

Sofie är alltid glad som en sol,
där hon sitter på sin sadelstol.

Ung som gammal, kort som lång,
Sofie är aldrig vrång.

Killarna i kalix får fnatt,
när hon skrider in smidig som en katt.

Hon är både smart, snäll och snygg,
med henne killarna vill vara stygg.

Snart hon ut i världen sig ger,
och vi henne aldrig mer ser.

Inte illa va?! Vavavavavava?!?!?!?!?!? Öjöjöj. jag är inte så dum jag som Sara alltid säger.
De andra dikterna är lite för barnförbjudna för att skrivas ner här ;)

Sen en fin bild på en blomma för att visa hur djup texten var!