Imorse när jag skulle från L hittade jag inte min telefon. Tänkte att den säkert låg i någon av mina väskor då den oftast brukar göra det, så jag åkte. Men icket det. När jag kom till jobbet började jag leta men fann den inte. Och bara vetskapen av att den var kvar hos L, och att jag inte skulle få se den på minst en dag, fick mig att genast komma på massa meddelanden och samtal som 'måste' göras NU! Ringde L och frågade om han hittat den. Men det hade han inte, den var helt lost and gone. Så när jag kom hem i kväll började jag leta i bilen och vem kommer då inkörandes på gården om inte L... med min pärla. Lyckan var total och jag kände att äntligen kan jag göra allt det där viktiga som jag tänkt under dagen. Det blev att jag skickade ETT helt mess, som svar på ett meddelande jag fått under dagen. Det andra var tydligen inte så viktigt after all. Men det kändes så då. Konstigt att man nästan får panik utan den men när man har den anväder man den knappt. Nå ja nu ska här sussas. Börjar jobba imon 07.45.